Lucas och Nanna med barnen Luna, Neo och Lion har just flyttat in i ett rött gammalt hus i byn Skärlinge. De flesta grannar är sommargäster som har välkomnat dem med stor värme. Allt andas lantlig idyll och frid.

– Många säger ”ni bor ju så långt bort” men då tänker vi ”långt från vad?”. Vi har inget behov av stadsliv. Under våra fem år i Västerås var vi kanske inne i stan max tio gånger. Behöver vi något tar det bara en halvtimme med bil till Nynäshamn.

Deras första flytt från Stockholm till en villa i Västerås kändes först perfekt med bara hundra meter till skolan. Tomten var stor men mest skog och paret fick arbeta hårt för att förvandla den till en trädgård som passade på villagatan.

Lucas fick jobb på kommunen och frilansade på fritiden som projektledare för en eventbyrå. Nanna, som är florist, startade en egen verksamhet samtidigt som hon arbetade som hotellreceptionist.

I rask följd kom nu två småsyskon till Luna. Som så många småbarnsföräldrar arbetade de snart farligt nära utmattningens gräns. Till råga på allt trivdes de inte i Västerås. Och inte i villan, varken inne eller ute.

– Man vill passa in. Sociala media driver på med onyanserade och tillrättalagda bilder från människors liv. Dessutom ska man vara ständigt nåbar. Vi vilade aldrig. Folk sa ”Ni bor perfekt, ni har rena drömlivet”. Och utåt sett var det väl ett drömliv, men det var inte vår dröm.

”Alla sa att vi hade ett drömliv.
Men det var inte vår dröm.”

Lucas och Nanna började må riktigt dåligt. Nanna sjukskrevs och blev liggande hela förra sommaren. Det ökade pressen på Lucas så när Nanna kunde börja jobba till hösten blev i stället han allt sämre och sjukskrevs i våras.

Under sjukskrivningen går Lucas morfar Bertil bort. Han lämnar efter sig Blåklockans Hantverkscafé, ett hus där Lucas tillbringat mycket tid under sin uppväxt. För att Bertil skulle få plats att ägna sig åt sitt stora intresse, trähantverk, hade han byggt ut huset rejält. Här höll han kurser och sålde sitt hantverk vilket lockade människor från både när och fjärran. Nu talades det om försäljning av huset.

– Ska vi förlora det här? Tänk om det här kanske är Nannas och mitt drömhus, funderade Lucas.
Lucas föreslår Nanna att de ska köpa loss huset men hon tvekar, de har ju nätt och jämnt återhämtat sig. Några dagar senare åker de ändå och smygtittar på huset.

– Jag hann tillbringa några jular här men då syntes inte havet. Isen och de snötäckta ängarna flöt samman. Nu såg jag havet och trädgården som just börjat vakna till liv, säger Nanna.
Drömmen om ett rött hus vid havet hade Nanna och Lucas delat i många år. Ett äldre hus med historia, att göra till sitt eget, ett hem med plats för verksamhet. Allt detta stämde in med Lucas morfars hus utan att de först tänkt på det.

Ett par veckor senare bestämde de sig.

– Huset kom vid precis rätt tidpunkt i våra liv, det blev svaret på allt. Här skulle vi kunna leva det liv vi båda drömt om. Allt gick snabbt. Flytten hit med tre barn var stressig och dessutom var Bertils alla saker kvar. Ändå kände vi oss direkt lugna och harmoniska här.

– Vi är båda impulsiva men nu stannar vi upp och tänker efter. Det är tio år sedan vi träffades, vi var bara lite över tjugo. Såklart har vi utvecklats och det har varit viktigt att lära känna varandra på nytt, säger Lucas.

Bägge beskriver hur de tidigare stressat för att bli klara med allt, vad det än var. Nanna försökte göra fem saker samtidigt och Lucas lät sig hela tiden avbrytas. Nu upptäcker de att deras behov av återhämtning ser olika ut. När Nanna blir trött behöver hon vila medan Lucas vill få pilla och fixa med saker i egen takt.

– Vi höll på att missa själva livet. Nu lägger vi ifrån oss mobilerna och kollar bara ett par gånger om dagen. Och våra Facebookkonton har vi ersatt med ett gemensamt, säger Nanna

– Och vi gör en sak i taget, fyller Lucas i.

Huset ser litet ut bakom fruktträden och bärbuskarna, men en överraskning väntar innanför verandan. Fotografen och jag tappar nästan andan när vi stiger in i ett jättelikt rum med högt i tak och panoramafönster. Det är en rejäl tillbyggnad som knappt syns utifrån. Husets totala yta är 230 kvadratmeter, alltså finns det gott om plats både att bo och utveckla olika verksamheter.

Följ renoveringen och hantverkscafeet på @villablaklockan

– Här får vi allt vi drömt om. Ett rött hus med renoveringsbehov. Ytor stora nog att starta upp verksamhet i. Natur. Och närheten till havet som vi älskar.

Än så länge är trädgården en vild och outforskad skattgömma. De har redan planer att skapa gröna inspirationsrum här. Nanna och Lucas beskriver sig som trädgårdsnördar och säger att de är lite ”Ernstiga”. Medan Lucas tänker i grova penseldrag fördjupar Nanna sig i detaljerna.

– Till att börja med ska vi öppna caféet i Villa Blåklockan igen nästa sommar. Det kommer nästan dagligen besökare som tror att det håller öppet. Sen får vi se vad vi hittar på. Viktigast är att våra idéer omsätts i en takt som passar oss, utan stress, säger Lucas.

Det har heller inte gått en dag utan att en granne från byn knackat på och önskat dem välkomna. Grannarna är sommargäster som haft hus här i många år och som kände Bertil. De delar med sig av egna skördar och berättelser från Blåklockans glansdagar.

– Det känns som hela livet fallit på plats. Till och med katten är mer avslappnad. Vi har hittat hem, säger Nanna.

”När någon säger
– ni bor ju så långt bort, så tänker vi
– från vad?”

Text Ing-Marie Wass | Foto Charlotte Friberg