Det var geologen Herman Sandeberg som på 1850-talet sägs ha upptäckt de utmärkta hamnförhållandena i Nynäshamn. Vid den här tiden började järnvägar anläggas i Sverige. Den unge Sandeberg såg i tidens anda möjligheten att med järnvägstransport från Stockholm till en jämförelsevis isfri uthamn i Nynäshamnstrakten skapa en viktig länk för export och import med det stora tsardömet i öst – Ryssland. 

Nynäshamns hamn skulle bli Sveriges port mot öster och förbindelse-
länken mellan två huvudstäder, Stockholm i Sverige och S:t Petersburg, som då var huvudstad i Ryssland.

Sandeberg uppvaktade markägaren Carl Gustaf Adlercreutz på Nynäs gård, som till en början inte lät sig imponeras av den unge mannens planer. Men godsägaren ändrade sig och stödde sedan planerna på en hamn och en järnvägsförbindelse till Stockholm.

Men planerna väckte motstånd i Stockholm. Styrande krafter var rädda för att Stockholms betydelse som handels- och sjöfartsstad skulle minska med konkurrensen från Nynäs. I dåtidens tidningar fördes en livlig debatt om ”Nynäsfrågan” och idéerna kunde inte förverkligas.

Sandeberg fortsatte dock att jobba för projektet och i mitten av 1870-talet lyckades han få en koncession på en järnväg på sträckan Nynäs-Ösmo-Tungelsta-Tullinge. Men han fick inte fram kapital och hamn- och järnvägsprojektet gick åter i stöpet.

En djärv vision var den franska planen
att skapa en ”adelskoloni” i Nynäs. 

Under kommande decennier gjordes flera nya försök att ruska liv i planerna, bland annat var ryska, brittiska och franska finansiärer inblandade. En djärv vision var den franska planen att skapa en ”adelskoloni” i Nynäs. Där skulle aristokrater som vantrivdes i den så kallade tredje franska republiken på 1870-talet kunna erbjudas en fristad strax söder om Stockholm, som lätt kunde nås med tåg.

Planerna på en hamn i Nynäshamn fortsatte dock att motarbetas av många i Stockholms handels- och sjöfartskretsar som fortfarande fruktade konkurrensen.

Det var först när en ny ägare till Nynäs gård, Hjalmar Sjögren, involverade sig i hamn- och järnvägsvisionen som den verkligen tog fart. Sjögren köpte Nynäs gård och dess marker 1892 och plockade snart upp de gamla planerna och kompletterade dem med idén om att göra Nynäshamn till en badort med villastad, enligt tidens mode. 

Hamnen var dock fortfarande ryggraden i projektet och Hjalmar
Sjögren såg framför sig en fullskalig hamn i Nynäshamn med frihamn och direkta färjeförbindelser med en rysk hamn och därifrån direktförbindelse med tåg till S:t Petersburg. Hjalmar Sjögren var gift med Anna Elisabet Nobel och var därmed väl insatt den ryska marknaden genom bröderna Nobels oljeverksamhet i Baku.

Hjalmar Sjögren såg framför sig en fullskalig hamn och försökte få Alfred Nobels testamente med instiftandet av Nobelprisen ogiltigförklarat.

Att finansiera projektet var dock fortfarande ett problem. Men det kunde delvis lösas genom Alfred Nobels död 1896. Nobels släktingar och närstående, bland dem Hjalmar Sjögren genom sitt gifte med Anna Nobel, försökte få Alfred Nobels testamente ogiltigförklarat. I det hade han som bekant testamenterat kvarlåtenskap till instiftandet av Nobelprisen. Som plåster på såren fick Hjalmar Sjögrens järnvägsbolag låna 1,7 miljoner kronor från Alfred Nobels dödsbo. Nobelprisen kom till stånd och Nynäsbanan finansierades.

Så efter drygt 40 år av påbörjade projekt och förkastade planer kunde till slut järnvägsbygget påbörjas 1898 och hamnbygget i samma veva. Den 28 december 1901 öppnade Nynäsbanan för trafik och den 15 november 1902 förtöjde den första Gotlandsbåten, s/s Polhem, kajen i Nynäshamn. Ombord fanns nio passagerare.

Och det var färjetrafiken till och från Gotland som blev den bärande sjöfarten i Nynäshamn under många decennier. Av de storstilade planerna på färjelinjer över Östersjön till Ryssland och Baltikum blev i stort sett inget under många är, mer än några misslyckade försök.

Och Stockholm behöll sin frihamn och intresset för en isfri uthamn som Nynäshamn blev inte så stort under 1900-talet som Hjalmar Sjögren och hans dåtida finansiärer hade räknat med.

Men 170 år efter det att de första planerna för en storhamn i Nynäs såg dagens ljus blir de nu förverkligade. I maj i år öppnar Stockholm Norvik hamn och slutligen kanske Nynäshamn blir det viktiga nav i Östersjötrafiken som Herman Sandberg och Hjalmar Sjögren visionerade om på 1800-talet.

Redan på 1960-talet började Stockholms stad att undersöka Norviksområdet som en tänkbar plats för en ny uthamn till Stockholm.

Men 1966 köpte Stockholms kommun i stället mark på Näslandet i Himmerfjärden söder om Södertälje. Där tänkte man sig att eventuellt bygga en ny hamn. Dessa planer fick fart på Nynäshamns stad och på Johnsonkoncernen, som lyckades övertyga Stockholm om att i stället satsa på Norvik.

De senaste 50 år har en rad planer och projekt för området utarbetats och förkastats, innan en slutgiltig hamnlösning kunde baxas igenom rättsinstanserna och ett hamnbygge komma igång. 

Så 170 år försenade kan planerna, som också lade grunden till staden Nynäshamn, slutligen förverkligas.

Jättekranar på plats inför Norviks öppnande i maj

Den nya hamnen Stockholm Norvik hamn består av två delar, en containerdel som enligt plan ska öppna i maj och en roro-del (roll on, roll off) som öppnar i september.

Stockholms Hamnar och Hutchison, bolaget som ska driva Stockholm Norvik hamn, hade planerat för en stor invigningsdag i slutet av juni. På grund av Corona-viruset har man nu tagit paus i invigningsförberedelserna.

Men arbetet inför öppnandet i maj fortsätter och nyligen levererades de nya stora containerkranarna till Norvik. Super post-panamaxkranarna, som de heter, är 120 meter höga, väger 2 000 ton styck och kan lyfta drygt 80 ton.

Kranarna är tillverkade i Kina och påbörjade sin resa från Shanghai den 10 januari. De anlände till Norvik drygt två månader senare onsdagen den 18 mars.