Han brinner för lokal matproduktion och vill göra vad han kan för att lyfta mat och råvaror från Södertörn.
– Jag har jobbat 40 år på Stureplan. Nu försöker jag avveckla mig själv från Sturehof och Luzette och de krogar som ingår i Svenska Brasserier, den koncern jag är delägare i. Jag tycker att det är mycket roligare att hålla på här ute!
Han knyter kontakter över hela kommunen och hjälper gärna till när han tycker att han kan bidra med något. Under sommaren var han på Tottnäs rökeri där han demonstrerade spanska delikatesser, som Toröborna och besökare fick provsmaka och köpa med sig.
– Vi hade också en paelladag på Tottnäs. Vi lånade en stor paellapanna, det var jättefint väder och en bra bit över 100 personer kom och lät sig smaka. Vi har lovat att komma tillbaka nästa år!
Omeletten som Pelle har beställt till lunch kommer in.
– Det här får du inte skriva, men jag vill ha ketchup till omelett!
Ketchupen kommer på bordet. ”Blev Putte i köket sur nu”? frågar Pelle skämtsamt. ”Nä, han sa bara ’jag känner honom’. Han hade redan förberett ketchupen…”, svarar servitrisen.
Tidigare har han arrangerat gästspel från Sturehof på restaurang Sjöboden på Ankarudden på Torö och förra hösten bjöd han in Matt Wilkes från Crêpestugan i Hamnbodarna i Nynäshamn att delta i Bretagnedagarna på restaurang Luzette på Centralen. Och för några år sedan ställde Nynäshamns kända matkreatörer upp nästan mangrant när Taverna Brillo i Sturegallerian lanserade mat från ”norr om Landsort”.
– Är du intresserad av mat kan du hitta otroligt mycket finna grejor här på Södertörn, som vilt från Djursnäs, och du har inget problem att på hösten få tag på nyslaktat lamm om du anstränger dig lite. Nynäs Rökeri har jättefin fisk och så har vi ju Chokladhuset…
I grunden är Pelle Sturén kock men han slutade med kökstjänst för över 20 år sedan. Det började med restaurangskola i slutet av 1970-talet. Den sista praktikplatsen under utbildningen var Källaren Diana i Gamla stan. Där startade han sin krogkarriär. Men det var nära på att den tog slut innan den ens hade börjat.
Pelle tillbringade somrar och ledigheter på Dalarö i familjens fritidshus. En helg saknade Diana personal och biträdande köksmästaren Roffe Dürr ringde sin praktikant ute på Dalarö för att fråga om han kunde tänka sig att hoppa in och jobba under helgen. Pelle, som var lite lat av sig och trivdes med att fiska och vara med familjen på Dalarö, sa att han inte kunde jobba och lade på luren.
– Men min mamma hörde att jag hade pratat i telefon och frågade vem det var som ringde.
Pelle mumlade fram vad det hade handlat om.
– Får jag numret! krävde mamma och ringde upp Källaren Diana.
”Hej Rolf! Det här är Marianne Sturén, Pelles mamma. Pelle kan visst komma in och jobba i helgen!”
Så var krogkarriären igång. Tack vare en handlingskraftig mamma. Efter praktikperioden fick han fast jobb där.
– Jag förstod ju inte då vilken fantastisk krog det var! Åke Söderqvist och Nils Emil
Ahlin var källarmästare, Mats Öhrn köksmästare, kallskänkschef var Karin Chädström. Och där fanns den biträdande köksmästaren Roffe Dürr.
– De blev alla mina läromästare!
När Roffe Dürr och en kompanjon öppnade Kockarnas krog på Östermalm på 80-talet så hakade Pelle på. Det var där Pelle skapade efter-
rätten Gino, som spred sig som en löpeld över krogsverige på 80-talet och vidare in i många hem: Kiwi, banan och jordgubbar skivas. Över frukten rivs rikligt med vit choklad. Gratinera sedan in i ugnen. Serveras med vaniljglass.
Namnet Gino har sin förklaring. När det nya gänget tog över det som skulle bli Kockarnas krog var det en pizzeria som hette Il Pozzo, som de drev vidare i väntan på ombyggnaden.
– Vi som jobbade gav varandra italienska smeknamn. Jag hette Giuseppe, min kompis Niklas fick heta Gino och någon annan fick heta Salvatore…
– Så jag döpte desserten efter Niklas ”Gino” Ericson.
Kockarnas krog blev en succé, det var fullt jämt. Men ägarna hade noll koll på ekonomin. Efter bara ett och ett halvt år gick krogen i konkurs.
Snart var det dags för nästa succé: PA&Co på Riddargatan i Stockholm öppnade den 1 augusti 1986. Det började med att Pelles yngre bror Björn tillfrågades om han ville ta över driften av krogen Timjan som hade gått i konkurs och som då huserade i lokalerna. Björn vara bara 21 år gammal och frågade brorsan Pelle om han inte kunde haka på. Det gjorde han och tog med sig kompisen Niklas ”Gino” Ericson, som i sin tur ”tvingade” med sig yngre bror Håkan. Pelle tog också med sig efterrätten Gino.
– Och det har i princip varit fullt varje kväll sedan dess. Det är nog unikt.
Fler äventyr väntade. PA&Co bestämde sig för att tillsammans med krogen Tranan på Odenplan öppna en rockklubb med bra restaurang. Gamla biografen Melody på Birger Jarlsgatan togs över och 1993 öppnades rockklubben som fick namn efter en känd efterrätt – Gino.
– Det var Mauro Scoccos och Tom Wolgers idé. De var stamgäster på PA och var med och pratade om vad vi skulle döpa klubben till.
Harry Byrne skötte artist- och dj-bokningarna.
– Byrne kände ju alla! Vi hade alla världs-
artister på Gino, utom mina två stora favoriter; Neil Young och Bob Dylan var aldrig där.
När Guns N’ Roses-basisten Duff McKagan spelade på Gino hade Pelle hoppat in i köket för kvällen och tänkte passa på att fixa en autograf på kockrocken.
– Så står jag där med en tuschpenna i handen och frågade honom om han inte kunde signera min kockrock. ”Jovisst”, sa han, ”vad heter du då?”
– Pelle! sa ja. Så då skrev han: ”Fuck you Pelle. Duff.”
Ginos scen lockade de stora internationella artisterna men även de som var på väg upp. Oasis spelade på Gino 1994. En biljett kostade 80 kronor.
Men det var svårt att få ekonomin att gå ihop. Gino blev ganska kortlivad och stängde 1996.
– Vi ville kombinera en bra restaurang med en bra rockklubb. Men folk ville inte betala inträde.
I samma veva öppnade sig möjligheten att ta över Sturehof på andra sidan Stureplan. Den anrika krogen hade gått i konkurs ett antal gånger under de senaste tio åren och banken började att tröttna, berättar Pelle.
Tillsammans med bland andra PG Nilsson från Tranan och Gino satsade gänget på den lite trötta kroginstitutionen. De lyckades vända utvecklingen, Sturehof lyfte och flyger än i dag.
– Jag har varit med och byggt upp Sturehof, den ansågs av många som en av Sveriges största turistfällor när vi tog över.
Pelle Sturén har alltid varvat det hektiska livet på krogarna runt Stureplan med lugnet på lantliga Södertörn. Efter det att familjen lämnade sitt hyrda lantställe på Dalarö i början av 1990-talet vände han blicken mot Torö och hyrde sig ett hus där.
– Senare köpte jag ett litet torp på södra Svärdsö, en stuga på 37 kvadratmeter med utedass och båtplats.
Efter att ha genomlidit vintervistelser i stugan med återkommande vinterkräksjuka i kombination med utedass insåg han att han måste uppgradera.
– Så då köpte jag ett lite finare ställe. Fortfarande utan sjötomt, men större och vinterbonat. Jag gillar att vara här ute! Jag älskar till exempel att fiska och plocka svamp.
– Jag tycker att det är mycket roligare att lära känna människor här, än att få nya vänner runt Stureplan, det är jag helt ointresserad av.
Och arbetet som matambassadör för Nynäs-
hamn och Södertörn fortsätter. I slutet av november höll han i en viltauktion på Stockholms Matmarknad vid Stureplan, tillsammans med Martin Liljeholm från Djursnäs viltbod. Martin hade tagit med sig kött av bland annat vildsvin, hjort och and från skogarna runt Djursnäs och Fållnäs.
Pelle gick ut i Sturegallerian och berättade för lördagsshopparna att nu blir det viltauktion härinne. Många hakade på och det var inga problem att klubba bort vildsvinsfärs, kronhjortslår och andbröst. Samtidigt fick vi oss alla en lektion i hur viktigt det är att vi börjar att äta mer vildsvin här i landet. Det finns gott om svin i skogen.

Text & Foto Niklas Milberg